Fyfan hemsk och säga det men är riktigt jävla trött på att vara gravid nu, jag har ju varit helt isolerad här hemma sen vi flyttade, det enda jag har gjort är att vara i skolan när den började. Och varit och handlat, jag har inte gjort någonting för min egen skull eller för att få någon fritid, gått ut med Affe har varit i stort sett vad jag klarat av, och nu knappt det. Jätteroligt verkligen, speciellt när man ska vara ensam isolerad dagarna i ända när J jobbar….. åhh blir galen! Jag vill kunna duscha med stängd och LÅST dörr utan att behöva tänka på att jag kanske svimmar och därför måste ha dörren öppen, jag vill kunna gå och stå längre sträckor utan att det svartnar för ögonen eller att magen börjar värka. Jag vill kunna lyfta saker, och böja mig normalt utan att det känns som att jag ska råka ploppa ut bebisen. Jag vill kunna ta på mig mina egna jäkla strumpor utan ansträngning, jag vill kunna ta på mig vilka kläder som hellst utan att först testa ifall dom fortfarande passar. Jag vill helt enkelt kunna göra mer än att ligga i den här jävla sängen -.-
Nu tänker ni säkert – fan va hemsk hon är hit och dit, jag menar klart det kommer att vara värt det sen-varenda sekund. Men känns som att jag offrat hela mitt liv nu, kan inte gå ut med hunden eller gå till affären knappt för att det gör ont o spänner och drar. Fick liksom sätta mig i en snödriva när jag var ute med hunden förut för att det högg till i magen när han började dra mot en annan hund… ååååh suck!
