Efter att ha läst en bekants inlägg om hur dom sköter sin ekonomi började jag själv fundera då alla faktiskt inte har det/sköter det på samma sätt som oss själva. Vi har ännu inte kommit fra till i våran lilla familj vem som ska stå för vad osv, vilket vi ju måste göra förr eller senare, trots att vi ju har delad/gemensam ekonomi.
Jag tillexempel har från att jag var ca 17 år haft pengar, HELA TIDEN, tack vare mitt skadestånd. Min pappa hade hand om dom pengarna fram till att jag fyllde 18 och då tog jag själv över dom. Men jag har själv, för dom pengarna köpt alla möbler till förra lägenheten, därav soffan vi har ni även i denna. Jag betalade själv för mina körlektioner, och jag betalade för alla mina resor jag gjorde förr förra sommaren. Jag har alltid gett väldigt mycket utav mina egna pengar när jag hade dom, jag bjöd folk på resor, 2 resor till bulgarien tillexpempel med mitt ex stod jag för. Men det var mest för min egen skull, jag ville ju inte åka själv. Och jag ville igentligen ta med mamma, men hon lät mig inte bjuda henne hehe.
Jag bjöd alltid folk när vi var ute, jag köpte saker hela tiden till folk när dom behövde och på jobbet när jag jobbade i början köpte jag mat till i stort sett minst 1 kollega om dagen för att jag tyckte synd om den som kanske hade med sig egen matlåda istället för att kunna följa med resten ut och äta den dagen osv. Jag började betalade helt enkelt det mesta, så länge det fanns pengar. Jag köpte Alfons för mina sista pengar, när vi köpte honom hade jag ca 15.000 kr kvar och han kostade 6000.
Så alltså, i början av mitt och J:s förhållande stod jag för i stort sett allt pga att hans mamma satt honom i en knepig sits ekonoiskt så hade han inte mycket till övers i början, inte heller tjänade han så mycket då hans företag var nystartat då och ni vet ju hur det är då. Nej så han flyttade in hos mig i min lilla etta och vi skaffade oss Affe, jag stod för räkningarna och maten och allt sånt. Tills pengarna var slut, eller nej även en bit efter också då vi levde på min lön istället. Men sen gick jag in i en depression och kunde inte längre jobba och som tur var började han vid samma tillfälle tjäna mer, och då blev det ombytta roller. Jag började leva på honom istället. Det kändes förjävligt när man i hela sitt liv betalt allt för sig själv och alltid varit den som gett och gett och gett. Nu hade jag inte något kvar att ge.
Men sen blev jag gravid och då var det dags att börja titta på större lägenhet osv och vi visste verkligen inte hur vi skulle få allt att gå ihop. Vi hade svårt att få lägenhet eftersom att J inte får stå på en lägenhet och jag själv inte hade någon inkomst (kom ur depressionen när jag blev gravid) så jag började plugga, dels för att jag vill vara en utbildad mamma till min son, och dels för att det var en extra tusenlapp i månaden iallafall.
Det är nu på sista tiden då jag får in ca 6000 (föräldrapenning) som vi faktiskt har det riktigt bra. Så den här månaden stod J för hyra och räkningar och jag betalade all mat, Liams kläder, kläderna till J och kläder osv som behövts till mig själv också. Det känns fortfarande hur dumt som hellst att J får stå för det mesta, men ändå mycket bättre än tidigare då jag inte drog in ett öre själv!
Hur ser det ut i eran familj? Vem står för vad osv?
VÄRST vad text det blev, som igentligen inte har med nått med graviditeten att göra haha, men tidsfördriv är det ju och det är ju alltid en fråga tycker jag! kram
Det låter roligt… Hoppas verkligen du får genomföra din dröm! 😀 Åhnej vad hemskt! Var du och din pojkvän tillsammans då? Förstår att det måste varit fruktansvärt och att man inte orkar mycket då… Ångrar du aborten eller att du inte jobbade mer? Men du är ung, du har chanserna kvar! Tror du kommer lyckas! 😀
Nej vi var inte tillsammans då hehe utan detta var i ett tidigare stadie i livet då jag inte riktigt hade kontroll. Jag hade pojkvän men inte som jag kände mig tillräckligt trygg att starta familj med. Jag kände just då när jag gjorde aborten att valet var självklart, jag behövde inte änns fundera på saken. Men nu i efterhand är det ju klart att jag tänker på det ibland och undrar hur live hade sett ut om jag hade valt annorlunda osv. Jag vet att jag inte hade kunnat ge det barnet vad jag kan ge idag, så på så sätt vet jag att det var rätt val, men undrar gör man ju!
Verkar som ni kommer få det bra! Hur kom det sig att du hoppade av gymnasiet? 🙂 Roligt med psykologi, jag läser samhäll i ettan och längtar tills jag också får läsa det. Är det kul? Vad var det för skadestånd du berättade om? Verkar väldigt mysigt och klokt att ta mammaledigt så länge. Hoppas du och din fästman får lika mycket tid hemma med er son! 😀 Har du något framtida drömyrke? (Haha, kanske inte det första man tänker på nu, men) 😉 Ha det bra!
Ja mitt dröm yrke har alltid varit att bli makeup artist när tid och pengar finns till det 🙂 och jG hoppade av skolan pga en tidig graviditet då jag gjorde en abort då jag var 16 år ich fick väldigt mycket problem och missade så mycket pga det att jag inte kände att jag hade ork nog att jobba ikapp det tyvärr. Det är ju något jag ångrar nu i efterhand
Hej! Vilket bra inlägg. Vad har du för utbildning, vilka jobb har du haft osv? Hur ska ni göra med mammaledighet och pappaledighet? Hoppas bebisen kommer snart! Hälsningar Sofia, 16
Kul att du tycker det! Jag har ingen färdig utbildning utan har gått 2 år på frisör bara samt att jag just nu läser psykologi a och b samt gymnasie engelska. Jag jobbade som telefon försäljare förut med pensions tjänster på min fästmans jobb. Och jag har sökt fulldagar i ett halvår med mamma ledigheten sen ska vi diskutera igen tills det är dags att söka nästa gång hur vi ska göra om vi ska dela, om jag ska fortsätta ta allt(som han inte måste ta såklart) eller om han ska vara hemma istället! 🙂
Vi har gemensam ekonomi här hemma och hade det redan innan vi skaffade barn och flyttade ihop. N var arbetslös och jag gick i skolan och jobbade extra när vi träffades och sen när både han och jag fick heltidsjobb typ samtidigt fortsatte vi på samma bana. Skulle kännas väldigt konstigt att helt plötsligt göra ekonomin till enskild då vi alltid så länge vi varit tillsammans känt att det vi köper är tillsammans och inte uppdelat i ditt eller mitt. Självklart har jag tex handväskor här hemma som är ”mina” men som är köpta för våra pengar. Haha men tror inte han vill gå runt med dom 😉 Eller tränings saker och spel som är ”hans” som jag inte har större nytta utav 🙂
Jag tycker det är intressant jag med, alltid roligt att jämföra hur andra gör 🙂
Kram