En sak som jag länge har stört mig på är hur lätt det är att klassas som en dålig mamma, speciellt om man är ung.
Jag minns när jag var ute med Elin och hade en jätterolig spontan utekväll efter en modellsittning för Mary Kay. Då kom vi in på ämnet och bestämde oss för att fråga vad folk igentligen tyckte och tänkte.
Jag minns speciellt en killes skvar (alla svarade i stort sett likadant) men denna skilde sig lite.
”En mamma borde inte vara ute på krogen, hon ska vara hemma med barnet och får bara gå ut kanske max en gång per år annars kommer alla tro att hon alltid är ute och är en dålig mamma”
JAG: ”pappan då?”
”Folk bryr sig inte lika mycket om pappan, han är en man liksom, då får man göra lite som man vill, det uppmärksammas inte på samma sätt”
Jag har även fått höra av vissa killar i min omgivning att jag är ute HELA TIDEN och gör saker. Jag har varit ute 2 gånger sedan jag blev gravid – alltså på ca 2 år. MEN för att man sett mig ute EN ELLER TVÅÅÅÅ gånger så antar man att jag är ute hela tiden eller?
Varför är det så? Varför klassas man som dålig förälder så snabbt och varför är folk så snabba på att dömma?
Jag tar inte åt mig för FEM JÄVLA ÖRE, för jag vet att jag är den bästa mamman någonsin för min son.
Men jag menar varför ska man inte kunna unna sig själv någon ibland bara för att man är mamma, som att träna, eller en utekväll någongång ibland, en spakväll. ja u name it.
Upplever ni det likadant eller är det bara jag?!
Vet precis vad du menar!
Det är riktigt itererande. Självklart är man mamma i första hand, ens barn kommer ju alltid först men man är ju inte ”bara” mamma. Jag är ju Linn också, jag har ju intressen och behov. Jag tror att man blir en Dålig mamma om man aldrig aldrig får göra någonting, en Glad mamma är en bra mamma =)
Precis så tänker jag med! Skönt att jag inte är ensam om det 😀