Vilma 20 år och mamma

När du kom till oss, morgonen den 22 mars var en sån lättnad för mig, efter all smärta och alla dagar jag gick över tiden så var du äntligen där.
Däremot sa folk till mig vilken magisk känsla det var, och ja visst var det magiskt, men jag kände det inte så som jag hade byggt upp mina förväntningar, utan för mig var det mest en himla röra just då, hög på alla smärtstillande saker som jag hade fått under förlossningen, din pappa som höll på och svimma och sköterskor som talar om för mig att jag spruckit och måste sys, samtidigt som moderkakan skulle ut och du skulle läggas på mitt bröst. Jag hade inte fått se ditt ansikte innan dom började lappa ihop mig och det fick dom höra också, när jag väl fick se ditt fina ansikte så minns jag att jag sa ” vad fin han är!” men samtidigt fick jag skuldkänslor för att jag tyckte att du samtidigt var lite småful, du var helt lila och aldelles torr och lite blodig. Du var som flagig för att jag gått över tiden och allt fosterfett hade torkat bort! <3
Men sen när vi kom upp till BB märkte jag att känslorna för dig bara växte, du blev sötare och sötare, och jag älskade dig mer och mer!
Några timmar efter var du den sötaste jag sett, när allt hade lagt sig och jag faktiskt förstog att jag var din mamma! Jag älskade dig sååå mycket!

Idag är du nästan 2½ månad gammal och min kärlek för dig växer forfarande, jag kan kolla på dig tills ögonen svider för att jag liksom glömmer bort att blinka. Jag kan inte förstå att du VARIT I MIN MAGE! När du ler emot mig och håller så hårt i min hand så smääälter mamma hjärtat på mig! När du är trött eller ledsen och det enda du vill är att vara i min famn, det är det mysigaste jag vet. Att få vara din mamma är det bästa som någonsin hänt mig, jag är så stolt över dig, och jag ger dig hela mitt liv! Du har gett mig en sån livsglöd så det är inte sant!
Jag kommer ALLTID att finnas vid din sida, ALLTID att göra ALLT för dig, ALLTID att älska dig!
För din pappa och mig betyder du ALLT, och vi älskar dig mest på jorden! <3