Vilma 20 år och mamma

Att känna sig oduglig och otillräcklig..
Ja, det är en känsla jag har just nu efter att ha satt mig ner i lugn och ro för att plugga. Vet inte riktigt hur dessa känslor kan komma pågrund av lite skolarbete, men det gjorde dom iallafall. Det är nämligen så att min lärare(pluggar komvux distans) inte är speciellt bra på att förklara vad f*n det är man ska göra, och när det ska vara inlämnat. Så jag har bara tur att några av mina vänner kontaktat mig och förklarat det för mig när dom fått reda på info. Men det vore ju bra om man kunde få veta vad det är man ska plugga på och tills när liksom.. Suck.

Och eftersom att jag inte förstår vad det är vi ska göra och tills när så har jag suttit nu och läst igenom allt ca 3 gånger och förstår fortfarande inte, vilket tar ONÖDIG kraft av mig.  Jag är HELT slut och har inte änns börjat plugga än, jag ringde och stor grät till Jocke efter det helt förstörd över att jag inte förstår, och inte vet vad jag ska göra.. Jag har varken ork,tid eller lust till saker som tar onödig energi ifrån mig. Jag visste att det skulle bli ansträngande att plugga som höggravid, men vafan det blir ju inte lättare för att läraren är ursäkta språket efterbliven och inte kan förklara så att NÅGON fattade…

Nej detta har fått mig att fundera på ifall jag kanske tog på mig för mycket när jag sökte till komvux, vet ärligt talat inte vad jag tänkte när jag sa att jag skulle klara av att plugga höggravid, och även fram till Maj då jag föder i Mars, vilket innebär att jag på allvar trodde att jag skulle ha ork och vilja att plugga när han är nyfödd. Att jag änns skulle ha ork till det nu, jag var i typ vecka 15 när jag sökte till komvux, jag visste ju inte hur jag skulle må nu i vecka 35.. ;S
Men som att jag inte har tillräckligt att oroa mig för inför förlossningen(kommer han att vara frisk, kommer det att göra ont,kommer allt att gå bra, kommer jag kunna föda normalt,kommer jag att föda för tidigt,kommer jag att vara en bra mamma,kommer jag kunna amma, kommer han må bra, kommer han tycka om mig osv osv) så måste jag även tänka på att lämna in prov och uppgifter som man inte änns förstår vad uppgifterna eller proven är. SAMT gå ca till skolan några gånger för att göra prov, ha ”högläsning” och föreläsningar osv. NEJTACK! Jag vill inte, jag orkar inte. När min son kommer vill jag ENBART spendera tid med honom, inte oroa ihjäl mig med plugg och skit. Det som gör det värre är att jag verkligen vill läsa dessa kurser, och att jag inte har orken till det nu känns som ett misslyckande för mig. Känns som att jag sviker min son, och alla andra runt om kring mig som hoppades på mig och var stolta över att jag började plugga igen. Men det var ju för min sons skull först och främst som jag tog tag i skolan igen, för att kunna ge honom det liv han förtjänar. Men det viktigaste av allt måste väll ändå vara att jag kan ge all min kraft åt honom första tiden och inte åt en massa plugg?
Jag hatar att inte fullfölja det som jag påbörjat, men om jag ska må såhär och behöva ringa och gråta ihjäl mig till Jocke för att läraren är störd och inte kan förklara så är det inte värt det för mig. Men vill ju inte heller bara ge upp, men samtidigt vill jag inte tvinga mig själv till något jag inte orken till. Sist jag gjorde det hamnade jag i en djup depression i ca 5 månader, och där tänker jag inte hamna igen. Det var graviditeten som drog mig ur depressionen, och som sagt, tänker inte hamna där igen. Så jäkla surt att man isåfall blir återbetalningsskyldig om jag faktiskt bestämmer mig för att jag inte klarar av detta just nu. Men mitt välmående måste väll ändå vara det viktigaste just nu, för om inte jag mår bra mår inte bebis i magen bra… Aja, ne detta var inte kul alls.

Ska nog gå till kiosken om en stund och köpa mig nått gott och gräva ner mig i sängen och gråta en skvätt till och kanske ta en dusch.
Kanske blir gladare av att få testa det nya shampot och balsamet, skönhets produkter brukar ju göra mig glad annars.
Eller så kanske de räcker att jag kollar mig i spegeln, lär ju vara helt svart i fejjan efter all gråt haha!

Sorry för världens depp inlägg, men behövde få det ur mig!