Vilma 20 år och mamma

Mitt liv har varit allt annat än enkelt, jag har fåt mycket hjälp från nära och kära och nu är det min tur att kanske hjälpa någon där ute genom att berätta min historia, om att bli sexuellt utnyttjad som barn, under flera år.

Den första gången något hände mig var jag 5 år, och min granne taffsade på mig, jag var 50, han var 50+.
Den händelsen gör mig ingenting, jag minns det knappt, och mår heller inte dåligt över det.

Andra gången något hände är den gången som förstörde mitt liv. Det hela började när jag var 6 år, jag träffade en vän på lekis och hon blev min bästa vän. Vi började leka och var ofta hemma hos henne. Jag tänker inte alls gå in på mer just kring henne, för hon har ABSOLUT INGENTING med detta att göra. Men efter ett tag började hennes pappa ta på mig, det började med små smekningar som efter ett tag utveckaldes till allt större och värre saker. Jag visste inte vad som var rätt eller fel och jag trodde på vartenda ord han sa, han är nu runt 70 år, om inte mer.
Jag kommer inte att gå in på detaljer, men under  flera års tid var jag fast i detta, han blev tillslut, när jag var 11 år dömd för Grov våldtäkt, sexuellt ofredande, sexuellt ofredande mot barn, mm. Jag minns inte änns allt han blev dömd för men ni kan ju bara tänka er.
Senare kom det fram att han varit på sammanlagt runt 25 tjejer. Men han satt bara i fängelse runt 3 år innan han kom ut och blev en fri man igen.

Detta påverkade mig mycket efter ett tag, jag började dricka som 12 åring, jag blev klassad som alkolist av SOC, jag blev placerad på ett akuthem i 6 veckor, därefter ansåg socialen att jag behövde mer hjälp och jag blev flyttad till ett HVB-hem i Uddevalla, där börade allt bli lite bättre, jag var ofta i göteborg och jag trivdes verkligen. Efter 11 månader där fick jag komma tillbaka till Örebro, till ett nytt HVB hem där jag var inskriven tills jag fyllde 18 år. Under tiden hade jag hunnit med det kriminella livet också, jag var tillsammans med gängmedlemmar, jag var ute och söp och slogs dag ut och dag in. Tills jag december 2011 fick jobb på Jockes jobb.

Efter det började mitt liv äntligen ordna upp sig, jag hamnade visserligen i en deprission, men när sen fick veta att jag var gravid förändrades allt. Jag skulle ge allt för att mitt barn skulle få det livet jag aldrig fick. Jocke och Liam räddade mitt liv, hade jag inte träffat jocke då hade jag nog slutat som de flesta av mina andra gamla vänner, fast i skiten, bland droger och alkohol och kriminalitet.

Jag skriver det här inlägget för att bevisa att allt är möjligt. Jag gick från en 11 årig våldtagen tjej som försökte ta livet av sig. Till en 20 årig mamma med fästman, hund och en underbar son! Det har absolut inte varit enkelt, men hade det inte hänt, så hade jag inte varit där jag är idag.

Hade det inte hänt så hade jag antagligen inte varit redo för barn när jag blev gravid tex. Jag hade aldrig haft den styrkan som jag har idag, och jag hade aldrig vetat vad jag vill skydda mina barn ifrån. Jo absolut, jag hade vetat vad det fanns för ”onda saker” som aldrig händer en själv, men jag hade aldrig vetat hur det var på riktigt.

Liam räddade mitt liv, och jag kommer att ge VARENDA SEKUND av mitt liv för att HAN ska ha det bra, för att han ska få det bästa, och allt som han vill ha för att han ska må bra. Jag har rensat i mitt liv så att endast de som förtjänar det får ta en del i min sons liv. Jag lever för honom, och jag dör för honom.

Nu säger jag inte att om ni varit med om liknande saker, så skaffe er ett barn haha. Utan tänk på det ni gått igenom, vad det än är, och gör om det till något bra. Se det positiva i allt. Ni kommer alltid att gå starkare ur det. What doesnt kill you makes you stronger. Gå och prata med någon – det hjälper, omringa dig med folk som bryr sig, och prata, prata prata. Det kommer vara hemskt att prata om det dom första 100 gångerna, men den 101 gången kommer det att bli lite lättare, och sen blir det bara lättare för varje gång. Tillslut är ni i det stadiet där ni kan prata om det, utan att det berör er. Det kommer alltid att finnas där, det kommer alltid att vara en del av den du är idag, men du kommer att ha lärt dig leva med det, och du kommer antaligen undra hur du kom dit. Du är starkare än du tror, och du är inte ensam. Oavsett vad du går igenom, eller gått igenom – du klarar det.

Och för er som varit med om liknande saker, men inte vågar anmäla, GÖR DET ÄNDÅ, jag vet att ni är rädda att folk ska tycka illa om er, att ingen kommer att tro på er osv. Men ni kommer få bättre reaktioner än ni tror, det är SÅ många som bryr sig, det är så många som är i liknande sits som du. Du är guld värd, och man klarar ALLT bara man tror på sig själv!

Jag hoppas verkligen att detta hjälpte någon där ute, har nå fler frågor om just detta så fråga på. Jag svarar gärna. Inga frågor är för dumma, och jag har även jag blivit kallad lögnare, jag har varit med om det mesta tro mig. Och är det någon som vill dela med sig av något, så lyssnr jag gärna!

KRAM