Vi skadar våra barn – men det är inte vårt fel, av Alex Schulman
Min dotter är snart 11 månader. Hon kan inte gå, men hon kryper snabbt. Hon kan inte uttala ett enda ord, men hon har olika skrik för olika behov. När jag ropar hennes namn får jag en vag känsla av att hon reagerar, men det kan ju vara inbillning. Hon är en fullständigt aningslös och underbar liten individ. Men karaktärsdragen har börjat formas, även om hon inte kan artikulera dem. Hon är ett ljuvligt medvetande in the making. Det är skört och det händer just nu.
De flesta föräldrar i Sverige lämnar sina barn till förskolan när de är i den här åldern.
När jag ser min lilla dotter sitta på golvet framför mig, som en egen liten människo-ö på det stora havet, så känner jag starkt att tanken att ta in henne på förskola inte bara känns fel – det känns direkt motbjudande.
I den åldern behöver de en vuxens totala uppmärksamhet, hela tiden. Även om de erfarenheter jag haft av förskolepersonal är mycket god, så säger det sig själv: ansvarar tre lärare över 20 barn så blir alla barn inte sedda. Jag är inte ensam om att tycka det här. De flesta av oss föräldrar vet med oss att vi gör våra barn illa. Jag har sett det själv, förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolv, jag har sett de här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvud mot ratten. Det är fel, det känns ju i hela kroppen. Vi föräldrar utgör ett kollektivt, massivt dåligt samvete. Ändå gör vi det, för att vi måste. Vi måste tillbaka till våra jobb, tjäna våra pengar, försörja våra familjer. Samhället är konstruerat på det här sättet.
Vi skadar våra barn, men det är inte vårt fel. Vi är tvingade att göra det.
Tänk om staten kunde förstå det här. Tänk om de kunde hjälpa oss att hjälpa våra barn. Tänk om vi alla hade möjligheten att själva förfoga över de pengar som staten lägger på att våra barn går i förskola. Tänk om vi kunde få bestämma själva! Tänk om vi alla hade möjlighet att vänta tills våra barn är åtminstone två år gamla.
Någon invänder säkert och säger att det blir för kostsamt.
Kanske är det läge för staten att lägga en extra slant på saken. Kanske kunde Reinfeldt skita i de där hopplösa skattesänkningarna. Jag tror många svenskar skulle gå med på någon hundring mindre per år om vi i gengäld fick gladare, tryggare, friskare barn.
Såg denna text hos IDASMIRAKEL och tänker och känner precis så när det kommer till att liam ska börja på dagis, värt att tänka på!
Oj vad många är negativa till förskola? Oroa dig INTE Vilma. Theodor är ett år och ÄLSKAR dagis! Hinner inte få av honom skorna innan han är inne och leker 😉 Kram
Och man ska ha en fixad ekonomi innan är bullshit. Dagis handlar om så mycket mer än att mamma och pappa måste jobba.
Nej det kommer säkert gå bra, haha förvånad jag blev när du skrev att Theo går på dagis, känns INTE som att han var så stor än 😛 hahahah
1. Han påstår sig vara sosse och ändå vill ha rätten att bestämma över sig själv o sitt liv? – Det säger emot sossarnas ideologi.
2. I Sverige är man väldigt bortskämd och har ex rätt att jobba deltid tills barnen fyller 8 år. Bara att gå ner till Nederländerna som ett ex.
3. Man kan göra som på den gamla hederliga tider o flexa med varandra, mamman o pappan så kan barnet vara hemma.
4. Man hade ett val innan när man skaffade barn, att vänta tills man har tillräckligt stark ekonomi för att klara av att vara hemma längre. Känsligt ämne hos många men barn är ett ansvar och har man den åsikt att ett barn ska vara hemma längre skulle man sett över det innan.
5. Skattehöjning som S, V o MP förespråkar leder inte till starkare välfärd o me ekonomi till skola, omsorg, vård o äldre. Det är bidragspartin o lägger pengarna till fler o högre bidrag. Det ska låna sig o arbeta!
6. Föräldrapenning är även ett bidrag ifrån staten som kostar skattebetalarna massor med pengar. För att dagis ska bli bättre med fler personal måste fler människor ut i jobb.
Det kan vara en tanke som många nappar på men i praktiken fungerar d ej om man inte har löst ekonomi frågan innan man skaffar barn. Sverige har ett välfungerande systemet som inte många länder har när de kommer till barnfrågan.
Bra tankar du har, men politik är inget jag kan någonting om haha så på den biten vet jag inte vem som är vad eller vem som är det osv… Allt jag vet är att vissa inte alls har ett val när man blir gravida, för vissa kanske det är enda chansen till ett barn och då är ekonomi en fis i vädret! 🙂 vi har så vi klarar oss och lite där till, men hade mer än gärna haft Liam hemma längre hos mig, trots att det nu inte går. Vi hade ett val ja när vi blev gravida- abort och riskera att inte kunna få barn i framtiden pga en tidigare abort som gick väldigt mycket fel för mig, eller ha kvar honom och göra allt för att han ska få det så bra som möjligt. Valet var inget val. Det var bars en självklarhet 🙂
Jämfört med många andra länder så är vi i Sverige så bortskämda. Har bott i usa å jobbade som barnflicka å min minsta var då 5 mån och hennes mamma hade varit hemma i 3 mån utan någon föräldrapenning. Det är inget som de har möjlighet till å flickan har gått på dagis/barnflicka sedan hon var 3 mån.. vilket jag förklarade för henne var helt galet jämfört med sverige då man kan vara hemma minst 1 år. Hon tyckte de var lyxen!!! Men de var vana vid de och barnen blev de inge sämre med, så tror verkligen inte att man gör dem ”illa” vid förskolestart vid 12 mån. Tror bara de är bra om de ör en bra förskola 🙂 utveckling socialt och allt därtill!
fast om man läser i stort sett över allt, samt i utbildningar till tex ICDP kurser – som är ett krav att gå i Örebro komun om man ska ha barn har jag för mig så säger dom att det är då barnet är i som mest behov av sina föräldrar och tryggheten som man får ENBART från sina föräldrar, jag menar inte att det är dåligt för alla, för vissa kanske det fungerar utmärkt och för andra inte, som jag skrivit tidigare så känner man ju sitt eget barn bäst. Vi hade tex det så dåligt ekonomiskt sista månaderna av graviditeten att jag fick ta ut FP 2 månader för tidigt, vilket gör att jag måste isåfall ta ifrån Joacims dagar för att Liam ska kunna vara hemma tills han är ett år, för här i örebro är det iallafall så att man inte FÅR börja tidigare. Sen kanske det inte är ”skadligt” på ett sätt som syns än, men det skyndar heller inte på utvecklingen. Att dagis osv finns tycker jag är hur bra som hellst, men man känner sitt eget barn bäst själv och man vet när barnet är redo. Det är den biten jag vill ändra på, att man kanske ska kunna ha en möjlighet att vara med och avgöra vad som är bäst för sitt barn, trots ekonomiska motgångar etc.. Våran Liam tex, han är 6 månader på söndag och han ligger och SKAKAR tills vi kommer och tar upp honom vissa gånger när han vaknar för att han verkligen behöver närheten, det säger även BVC, om han fortfarande är såhär när han är 1 år och ska börja på dagis där det är kanske 20 barn och 3 fröknar så kommer dom definitivt inte att se honom varje gång. Och dessa skakningar kan utvecklas mot epelepsi om man inte håller koll har vi fått höra, så jag hade mer än gärna varit med och fått avgöra själv. Sen är det ju 6 månader kvar tills han är ett år så kanske är han hur redo som hellst då, det får ju tiden utvisa. Men som sagt, önskar man kunde vara med och påverka lite som förälder till sitt barn 🙂
HÅLLER HELT MED HONOM! hugo började när han var två
han sprang in första dagen o lekte på engång då va han redo för att släppa oss o han va trygg. skulle aldrig sätta en liten otrygg gråtades unge på dagis 🙁 helt sjukt ju 🙁
nej men eller hur! Och man känner ju sitt eget barn bäst, om barnet känns redo eller inte, eller om barnet fortfarande är i stort behov av mamma och pappa på dagarna. Då borde man ha chansen att få ge barnet det! :/
Jag tycker att man ska kämpa för att ha sitt barn hemma fram tills det är 2 år. Man får jobba helger så pappan kan vara hemma med barnet för att försöka få ihop det ekonomisk. I det läget så tycker inte jag att pengar spelar någon roll. Det viktigaste är att man har råd att betala sina utgifter och mat på bordet. Mitt barn är mycket viktigare än skit pengar. Jag tror inte att barnet känner sig tryggare i förskolan vid 12 månaders ålder än vad den gör med sina föräldrar. Ett barn i denna ålder förstår inte så mycket mer än att få tryggheten hos sina föräldrar. Jag själv har 3 barn och 2 av mina barn började vid 3 årsålder. Min yngsta är snart 1 år gammal och jag hoppas att kunna lägga henne vid 3 års åldern också men kan även acceptera 2 år för då tycker jag att barnet är redo. Detta har funkat bra för oss, min man studera och jag är arbetslös. Så kan jag kan ni det beror på vad man prioterar, Pengar eller familj? Men är man ensamstående kan jag förstå att man inte har något val.
Min son börjar på förskola vid 12 månader. Jag är utbildad barnskötare och har jobbat på förskolor. Genom min erfarenhet har jag en helt annan syn. Jag anser att förskola är en toppen plats under rätt förutsättningar. Kommer med nöje lämna min son på en plats där jag vet att han kommer få leka med andra barn i samma ålder, lära sig gemenskak. Skapa ett språk. Lära sig leka och dela med sig. Komma hem med goda rutiner och nya vänner.
Visst kan det absolut vara bra också! När det funkar, så funkar det aldeles utmärkt. Men själv har jg hört väldigt många exempel på när det inte fungerat. Sen är det ju såklart hur bra som hellst den delen med att få nya vänner och att man utvecklas osv. Men jag tycker och känner väll att man vet själv om sitt barn är redo eller inte. Man märker ju vilken nivå barnet ligger på så att säga.